Det hela började på morgonen den 8/10. På morgonen när jag gick på toa så var det alldeles slemmigt och blodigt i trosorna och jag misstänkte direkt att slemproppen gått!! Jag blev alldeles pirrig i kroppen och tänkte att det äntligen var dags!! Hade dock inga sammandragningar alls, utan hade sovit gott på natten! Berättar för Vidde och Emma att det nog var på gång och Emma vart ju såklart jättehispig då, sötnosen!! Vidde tog det med ro och vart jätteförvånad när jag, efter att ha pratat med Förlossningen, sa att vi skulle åka in! Eftersom jag hade färskt blod i trosan så ville de att jag/vi skulle komma in för kontroll!! Vi plockade ihop alla grejer, även till Emma, och ringde farmor och farfar!! De var som vanligt världens goaste och ställde genast upp och tog hand om Emma, med skjutsningar och hämtningar vid skolan och sen sova över! Emma var såå pirrig, så pirrig och ville inte alls gå till skolan och kunde inte (läs ville inte) förstå varför hon inte kunde få följa med!

När Emma och hennes grejjer var lämnade så for vi iväg till Skövde. Under bilresan så började jag faktiskt få en del sammandragningar och nu började det bränna lite i ryggen också, kändes jättespännande!! Hade ju sett fram emot detta så länge nu!! Väl framme så togs vi emot av barnmorskan Inga och hennes student Amanda. Studenten tog väl hand om oss och alla sedvanliga kontroller togs samt en CTG kurva kördes. Vid kontroll var Cx öppen 2 cm med mjuka kanter och det var ett fixerat huvud. För att få fart på sammandragningarna så fick vi sen ta en promenad till cafeterian på sjukhuset och medans vi fikade så börjar sammandragningarna komma mer och mer. När vi kom tillbaka så tyckte de att vi skulle ta en sväng till eftersom sammandragningarna ändå var ganska så snälla än så länge! Då tog vi bilen till Elins Esplanad och gick och tittade i affärer en sväng och sen åt vi pizza på en närliggande restaurang. När vi återvände till Förlossningen vid 14-tiden tog man en ny CTG-kurva men då hade sammandragningarna börjat lugna sig och vid ny kontroll så var jag bara öppen 2,5 cm. Då bestämde vi att det var lika bra att åka hem och avvakta tills ordentligt värkarbete började.

Vi åkte hem och under bilresan så försvann nästan alla sammandragningar. Kände mig lite besviken men det var inte så mkt att göra åt detta. Efter samtal med farmor och farfar så bestämde vi att Emma skulle vara kvar hos dem om det skulle sätta igång igen under natten. Emma var jättestirrig och ville absolut komma hem men lugnade sig när jag lovade att ringa så fort det kom igång igen. Sov sen gott hela natten.

På morgonen den 9/10 så började jag blöda igen ganska så mkt så jag ringde till förlossningen igen för att rådfråga dem om vad jag skulle göra. Fortfarande inga värkar. De bad mig avvakta och ringa igen efter några timmar. Då jag ringde igen så tycker de att jag ska komma in för kontroll. Vidde var lite negativ och tycker inte att vi skulle åka in än, han trodde att vi ändå skulle få åka hem igen, men eftersom jag kände av mer och mer menssmärtor och tryck nedåt så ville jag åka in ändå. Vi skrevs in vid 12-tiden och nya kontroller togs, samt CTG-kurva. Bäbisen verkade må ypperligt därinne och sparkade på för fullt!! Vid kontroll av Cx så var jag öppen 4 cm, med mjuk och mogen livmodertapp och buktande hinnor. Barnmorskan sa att det skulle vara väldigt lätt att sätta igång förlossningen genom att peta hål på hinnorna då de buktade så. Hon provocerade hinnorna med fingrarna men det gav tyvärr inga resultat. Hon gick då och rådfrågade doktorn, som senare kom in och diskuterade läget med oss. Då jag kände mig illamående och hade ont över epigastriet så bestämde vi att vi skulle köra igång förlossningen genom att sticka hål på hinnorna. Han var jättegullig och frågade om jag var redo för att föda barn *idag* och jag sa självklart JAAA. Ville bara att det skulle sätta igång så att vi fick ut vår lilla bäbis någongång. Vidde ville dock att vi skulle avvakta lite så att det blev det magiska datumet 101010, men jag var inte riktigt med på den idén! *ler* Jag ville bara att det skulle köra igång och så fick det bli!

Vi bestämde iallafall att vi skulle avvakta några timmar tills det vart personalbyte vid 15-tiden, för att se om värkarbetet kom igång, och fick komma in på en sal. Jag somnade gott en stund i en obekväm sjukhussäng, men tyvärr hände det inte så mkt under de timmar vi väntade. Hade dock morlande mensvärk hela tiden.

Ny personal kom in vid 16-tiden och presenterade sig. Det var barnmorskan Annica Stålberg och hennes student Emma som skulle ta hand om oss nu. Studenten tog nya kontroller och en ny CTG-kurva togs. Gillade inte alls studenten till att börja med men höll god min. Vidde hade väldigt roligt åt mig för att jag så ogillande ut enl honom, så jag fick skärpa mig lite hihi. När kontrollerna var klara fick vi komma in på en förlossningssal och där kontrollerade man igen hur öppen jag var. Cx var nu utplånad men jag var bara öppen 4 cm fortfarande. Hinnerna togs när klockan var 18.19 och värkarbetet satte genast igång ganska så frekvent med 3-4 minuters mellanrum. Vi gick lite fram och tillbaka i korridorerna i början, och vid varje värk så fick jag stå och hänga på Vidde. Fick efter ett tag ett gåbord som var toppen att ha. Vid 19.10 så började jag med lustgasen för då började det göra ganska så ont, och vilken lycka, det var så underbart med lustgasen! *ler* Vid 19.30 var jag öppen 6 cm.

Värkarna kom nu tätare och tätare och det började göra riktigt ont. Vid 20.30 var jag öppen 8 cm.  Vid 21.10 föreslår man att jag ska pröva sterila kvaddlar, vilket jag går med på!! Det är något jag absolut inte kan rekommendera för det gjorde asont, jag grät av smärtorna. Det var mycket värre än värksmärtorna. När kvaddlarna började ge effekt så försvann smärtorna i ryggen där jag fick dem, men istället fick jag ännu värre smärtor i fram. De erbjöd kvaddlar ifram också vilket jag vägrade bestämt, ville inte uppleva de smärtorna igen. Man föreslog även Västerviksmetoden men jag avböjde. Inga mer smärtlindringsmetoder tack, jag nöjde mig med lustgasen trots att det nu gjorde så ont att jag vred mig som en orm i sängen. Hade glömt bort hur ont det gjorde med värkarbetet! Vid kontroll vid 21.30 så var jag öppen 9 cm med en liten kant kvar och ombads då att resa mig från sängen för att tyngdkraften skulle hjälpa till med sista biten. Klockan var nu 21.48 och när jag ställde mig upp så kände jag genast att det kom en krystvärk, det kändes som om hon skulle komma ut redan på den krystvärken. Sa ifrån att jag fick en krystvärk och att jag ville lägga mig igen, vilket gjorde barnmorskan mycket förvånad eftersom det gick så fort! Hann precis lägga mig ner så kom nästa krystvärk. Efter ytterligare en krystvärk var hon halvvägs ute och jag fick hålla igen och ladda inför sista krystvärken. Tog i som sjutton och efter en liten liten stund så kände jag hur bäbisen gled ur mig. Då var klockan 21.57. Vilken lättnad, alla smärtor bara försvann, så underbart!!

Eftersom jag är Rh-negativ så fick jag inte upp henne på magen direkt, för de var tvugna att ta en del prover. Blev lite frustrerad över att ingen sa vad det blev och när jag frågade så fick jag till svar att det var ju en tjej såklart...det var ju vår lilla Isabella som kommit!! Vår fina lilla tjej!! När jag äntligen fick upp henne på magen så var hon sådär underbart varm som jag mindes att Emma var!! Hon var så söt med sina stora mörka ögon!! Nästan direkt började hon hacka efter bröstet och sög fast som en sugklocka och började amma perfekt redan från början! En riktig naturbegåvning redan från start! *ler*

Isabella hade full apgar vid födseln och vägde 3875 gram och var 50 cm lång och alldeles perfekt!! =)